Fan, sommaren kom och vände på en femöring och även värmen. Känns som att det har gått otroligt fort, tre grader ute nyss, folk får tydligen skrapa rutorna på mornarna dessutom. Jag trivs inte alls i kyla, klär på mig så mycket jag bara kan. "du har tydligen redan klätt dig för vintern" har jag hört nu ett par gånger. Ja? Om tre grader inte är vinter så vet jag inte vad det är? Dessutom blåser det iskallt. Tror helt enkelt folk inte har hängt med i svängarna och fattat att nu är det faktiskt inte sommar längre.
Värsta är väl, just nu, att det är väldigt svårt att anpassa klädseln över en heldag. Iskallt på morgonen vilket betyder att jag vill ha halsduk, uggs, vinterjacka osv, på eftermiddagen blir det dock lite varmare, då kan det helt plötsligt bli för varmt med det jag klätt på mig. Herregud, kan inte vädret bestämma sig någon gång kanske?

Var ute och sprang lite förut, Madde har blivit sjuk så jag fick sticka iväg själv och det gick.. inte alls bra? Fan så otaggad jag vart och vad mycket jobbigare det var utan sällskap. Vi taggar annars varann väldigt bra och då har man mer en anledning att fortsätta, men nu.. "oj jag flåsar lite, bäst jag stannar" ?? Vad hände med motivationen? Kallt var det ju dessutom med, så varenda liten led värkte och orsakade bekymmer, suck! På torsdag måste du va frisk Madde!

Åh jag vill inte upp klockan kvart i sex imorrnbitti, jag vill inte vara inne på universitetet ända till fem, jag vill inte behöva vänta på bussen till kvart över och sen inte komma hem förrän halv sju!