Tänkte mest skriva godnatt. Känner mig bara så sjukt nedstämd, känslan blir ju tusen gånger starkare på kvällarna/nätterna när det är alldeles tyst och man faktiskt hinner tänka. Fan vad jag är trött på allting.. Fattar inte varför allt i mitt liv ska gå emot mig, så jävla motsträvigt. Kanske att jag ska somna med ipoden i öronen, eller göra som vanligt;somna med datorn bredvid mig medan jag håller på med något. Nu mera hör ju det till det normala..

Idag var jag nere på stan med Anna, vi letade böcker om diabetes och hittade ett gäng. Dock är jag så sjukt trött på att vi är de enda som faktiskt GÖR nånting i gruppen. (Vi och två till ungefär..) Vi har ansträngt oss massor för att seminariet verkligen ska gå bra, vi har slitit i flera dagar, så finns det vissa som bara skiter i det. Vissa som inte ens börjat. Imorgon åker fan hårdhandskarna fram. Fixar de inte fram bra text ska de fan inte heller ha våran sammanfattning vi tänker skriva ihop till seminariet. Då kan de sitta där med skägget i brevlådan då de inte kan någonting.
Får försöka se det som att vi i alla fall lär oss något, viktig kunskap i vårt arbete. Kan ju tillägga att vissa av de här människorna i gruppen inte fått godkänt på en enda tenta hittills, varför väljer man att utbilda sig, ta lån osv när man är totalt likgiltig och försöker snika sig igenom utbildningen? Ett råd: Hoppa av NU, så vi slipper er!

Vart en sväng på H&M samtidigt och det är inte bra, gick ett varv och fick med mig tre tröjor/linnen. Dessa kommer bli underbara i sommar, speciellt ett babyblått linne jag köpte. Så sjukt gulligt så jag smälte på fläcken när jag såg det!