Igår åkte jag med min bil till Peter som skulle fixa den. Det har ju trasslat med bromsarna bra länge, varningslampan har lyst så jag har fått dra på en tvärnit för att få bort den, var även lite mutter på besiktningen. De tog tydligen rejält snett, men eftersom jag var snäll (tjej?) kämpade han på och fick de till slut jämnt och den gick igenom..

Jaja, nu ett år (!!) senare skulle jag alltså fixa dem. Lämnar bilen och åker sen och handlar, när vi var på väg därifrån ringde han och säger att det inte är nåt fel på bromsarna? Nehe..
Mamma släppte av mig där så jag kunde hämta tillbaka den:
Peter: Det är inget fel på bromsarna
Jag: Jo det är det!
Peter: Nej! Jag plockade isär dem och det var mycket kvar av dem
Jag. Men varför lyser lampan då?
Peter: Det gör den inte. Jag körde ett varv runt kvarteret och det lös ingen lampa alls på intrumentpanelen
Jag (lagom uppretad): DET GÖR DET VISST..
Peter: Inte när jag körde iaf. Då har du inte lagt ur handbromsen ordentligt! Det är nog uppe ett hack och det är det den klagar på!
Jag: Jag har lagt ur handbromsen.......

Jag sätter mig i bilen och åker därifrån, gissa vad som händer? Jodå, lampan börjar lysa direkt. Ringer direkt upp Peter och åker tillbaka. Vet ni vad det var för fel? Bromsoljan. TACK, helt dum var jag alltså inte (började ju tro att jag såg i syner!)
Stack stressad hemmåt, ingen lampa lyste, pust! Fick sen trevligt sällskap och trevlig mat (sushi såklart) och vi hyrde Benjamin Buttons otroliga liv, mindre bra dock.. Hade hört så mycket bra om den, men det var ingen film i min smak. Ska snart åka och lämna tillbaka den, så snart jag orkar pallra mig upp här..