Ibland far det mycket tankar runt i mitt huvud. Jag har svårt för när det blir för mycket runt omkring, när jag inte riktigt vet hur jag ska handskas med saker och ting på bästa sätt.. Ikväll har jag varit otroligt rastlös och orolig. Har riktigt velat hoppa ur skinnet stundtals. Det är en hel del som besvärar mig. Med pluggandet går det inte alls bra just nu, jag sliter med mikrobiologin, vet inte vad som är fel men det går absolut inte alls, det gör mig enormt frustrerad och jag undrar verkligen hur de tänker när de lägger så mycket på så kort tid?
Dessutom vill min chef och andra att jag ska jobba varann helg, schemalagt hädanefter. Jag har dubbla tankar om det här. Till en början tyckte jag det lät väldigt bra, det vill säga innan jag hann tänka efter. Jag vet inte alls hur det kommer se ut senare i skolan, hur svårt det kommer bli eller något. Som jag sagt förut har jag VALT att jag ska plugga i tre år för att bli en bra sjuksköterska. För att bli en bra sjuksköterska krävs mycket tid och även en hel del lugn och ro för att låta allting sjunka in. Jag vill absolut inte att det ska hamna i kläm och frågan är om jag verkligen orkar plugga heltid och sen jobba helger. Hur kommer jag må? Orkar jag? Är det värt det? Det är bra på det sättet att jag halar in lite pengar utöver de fjuttiga 7800 i månaden man får av CSN. Helst av vill jag fortsätta vara timvikarie, hoppa in när jag känner att jag orkar och har lust, när jag sa det lovade de mig att jag till 100% skulle få säga till om jag inte orkar/har mycket i skolan osv, så skulle de fixa bort just de turerna, men jag vet inte. Får ärligt talat panikkänslor. Det kommer säkerligen sluta med att jag ger upp pluggandet eller att jag bryter ihop fullständigt. Tänk så länge jag har velat bli sjuksköterska, klarar jag av det här?

Varför måste jag vara så jävla eftertraktad? ;)