Idag är det en såndär dag när jag känner mig otroligt sårad, ledsen och framförallt väldigt ensam. Jag är så trött på att alltid vara ensam. Varför kan aldrig nånting fungera för mig? Jag har nästan gett upp, det känns så långt bort.
Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men de flesta andra normala i min ålder har haft minst ett långt, seriöst förhållande, många av dem har barn och är sambo och jag.. Jag sitter som vanligt ensam år efter år.
Varje nyår brukar jag tänka "undra hur nästa nyår ser ut, då kanske allting har ändrats", därför har jag alltid ångest varje nyår eftersom jag fortfarande är samma tragiska ensamma person. Ibland är jag så rädd att jag alltid kommer vara ensam, jag vill verkligen inte bli en sån människa!
Jag letar verkligen inte efter någon och jag har verkligen inte svårt att få någon (för att låta självgod), jag har haft flera chanser, men jag klarar inte av det. Jag får aldrig känslor för dem utan känner bara obehag och ångest. Jag har varit väldigt, väldigt kär en gång och tyvärr dröjer de känslorna sig kvar och ingen har hittills ens kommit i närheten av det. Det suger och gör mig riktigt ledsen :(

Den här låten och videon för mig alltid att gråta och känna mig ännu sämre till mods. Det är verkligen sådär det känns för mig just nu...