Åh.. Jag är så jävla trött! Att ha praktik tar verkligen musten ur en. Jag är som sagt på UVA (uppvak) väst på CSK, första dagen kände jag mig som den största idioten i världen och det är en känsla jag verkligen, verkligen avskyr, men vem kan allting på en gång, första dagen? Jag vet att det är totalt omöjligt, men trots det känner jag mig kass och undrade vad jag gjorde där. Hann till och med överväga om jag verkligen ska bli syrra. Hur ska jag kunna bli bra? Har jag verkligen det som krävs? Måste man kunna allt när man är färdig? Svaret på sista frågan är i vilket fall nej.. Det handlar om erfarenhet, erfarenhet, erfarenhet. Det är klart att ingen människa kan allt, i det här yrket kan man lära sig saker och ting hela tiden. Tror verkligen ingen uppfattar en som dum för att man frågar en extra gång, eller för att man slår upp någon sjukdom eller ett läkemedel i fass.. Jag vet allt det här, ändå går jag med den där gnagande känslan av att jag är dålig och otillräcklig!

Andra dagen gick det dock bättre, fick späda massa morfin och ge det i.v, gick runt en del och kontrollerade blodtryck, puls och saturation. Det är egentligen inte så mycket att göra på en uppvaksavdelning, mycket observationen vilket givetvis är bra, men jag saknar patientkontakten man får på andra ställen. Suger i vilket fall åt mig så mycket kunskap jag bara kan och igår fick jag en hel del beröm av min handledare. Hon sa att jag var väldigt duktig. Jag kontrade såklart med att jag känner mig dålig vilket hon inte alls höll med om. Måste ge mig med att granska mig själv in i minsta detalj och trycka ner mig själv! Jag jobbar på det!

Idag var jag ledig, så jag har spenderat halva dagen med Anna och Karro. Vi spelade kort (eller spelade skit som jag råkade skriva först) och snackade skit :)