känslor

Gud vad jag har svårt för det här med känslor. Jag vill helst låtsas som att allting runt omkring mig är frid och fröjd. Jag tänker helt enkelt bort jobbiga saker, låtsas som att de inte finns. Pratar man inte om det finns det inte? Det blir mycket jobbigare när man ser det, men fortfarande går det inte in. Det är inte sant, så länge jag tror det riktigt hårt så känns det faktiskt helt okej. Jag är grym på att förtränga, jag har en extremt tjock mur runt omkring mig där jag inte släpper in många. Det är jobbigt men samtidigt väldigt skönt.
Jag är rädd för hur det ska bli när det här faktiskt händer, det är oundvikligt, men självklart låtsas jag som att allting är som vanligt. Vet inte om det här är nåt bra sätt, men jag får panik på tanken av att tappa kontrollen. Jag klarar inte av att andra personer i min omgivning är ledsna och visar känslor. Då drar jag mig väldigt gärna undan eller pratar bort saken. Hur kan jag ha blivit såhär? Jag skäms över att visa känslor, vem tror jag att jag är? Det är väl mänskligt att vara ledsen, ändå ser jag det som en sån förnedring. Jag är rädd för hur jag ska bli om jag släpper efter, vet hur ont det kan göra. Vill inte känna den känslan igen.
Kan inte någon hjälpa honom? Måste han vara sjuk? Gör honom frisk, någon....

Kommentarer
Postat av: Christina

Jag är helt likadan! Vågar/vill aldrig visa känslor för någon. Jag lyssnar alltid på mina vänners problem och försöker hjälpa dem, men själv vill jag aldrig säga om jag mår dåligt...

Samma sak är det med killar, kan bara inte säga åt dem hur jag känner och springer iväg när de börjar tala om känslor! hehe

2009-02-11 @ 21:23:31
URL: http://shululuu.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Här ofta?

E-postadress: (bara jag som ser den)

har du en blogg?:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback