Torsdag

idag är det allt annat än en rolig dag som väntar. Vid 11 är det begravning, det känns fruktansvärt. Vill verkligen inte gå, men jag tycker samtidigt att det är självklart att man ska va där. Det handlar ändå om en person jag känt i hela mitt liv. Jag har inte varit på en begravning sen jag var 12år och den minns jag ingenting av. Vet inte hur jag kommer reagera, hittills har jag knappt varit ledsen någonting. Det har inte gått in, jag har verkligen inte förstått att han är död. Nu lär jag ska förstå det och just på grund av det är jag så motsträvig till att gå, vill helst fortsätta låtsas som att allt är som vanligt. Vill inte att det ska vara sant. Önskar att världen kommit längre i cancerforskning, att ingen människa längre ska behöva dö i det. Önskar att man kunde säga "Kommer ni ihåg när man faktiskt dog av cancer?" men "försvinner" någon sjukdom kommer det väl alltid nån annan snäppet värre. Jag vill att alla människor ska få vara friska, är det för mycket begärt?

Kommentarer
Postat av: Emma

Om inte sjukdom existerade skulle vi säkerligen inte uppskatta när vi är friska :/.

Begravningar är jobbiga att gå på just för att man får det svart på vitt att personen är borta (på ett fysiskt sätt, jag tror inte på att man bara försvinner helt och hållet). Samtidigt är det skönt att få ta sitt sista farväl och släppa ut sorgen, verkligen få gråta. Tror man behöver den stunden när man är där till att få sörja, tänka på vilken underbar person det var och allt fint den personen gjort för en :). Och jag tror inte att han är borta, även om du inte kan se honom. Han kommer vara med dig och heja på dig :)! Det känns ju tröstande att tänka så faktiskt, att dom är med en även fast vi inte kan se dom :). Men visst vore det konstigt om allt bara tog slut?? Det känns orimligt. Även fast det har känts tungt idag och jobbigt så tror jag att du behövde den stunden, för att få utlopp för dina känslor. När jag varit på begravningar har det känts jättejobbigt innan, för man vet att när man väl är där kan man inte förneka det längre.. men efteråt har det känts som en slags lättnad ändå, för att man fått gråta och fått ta ett sista farväl med alla fina minner i tankarna. Och som sagt, jag tror verkligen han finns med dig och står vid din sida :).

2009-03-26 @ 21:39:17
URL: http://emmaherlufsen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Här ofta?

E-postadress: (bara jag som ser den)

har du en blogg?:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback