Idag vaknade jag till solsken, så himla skönt ute. Skönt och grusigt. Jag älskar gruset, det är ett tydligt tecken på att våren är på gång. På luchen satt vi ute i solen, mot en vägg. Det blåste ingenting och var så varmt och skönt. Finns det något mer uppiggande än våren?
Dock började jag dagen med att bli irriterad, skulle kliva på bussen, som vanligt hälsade jag på busschauffören, men i stället för en trevlig vanlig busschaufför satt det en riktigt sur människa där, hon hälsade alltså inte tillbaka utan blängde bara. Höll upp busskortet som jag alltid gör, men hon bara blängde misstänksamt på mig. När jag skulle gå förbi till ett säte rycker hon tag i armen på mig för att titta ytterligare en gång. I såna här sammanhang önskar jag så att jag var lite snabbare i huvet och hade rappare käft. Får man ens ta tag i någon på de där sättet? Inte ett ord sa människan, bara ryckte tag. Hur tänker man där? Tänk om jag hade haft något smart att säga där, om jag bara hade ryckt åt mig armen, vad som helst. Nej i stället stod jag bara där, som ett fån.. Man är ju inte beredd på sånt där, men gud så arg jag var sen. Såna där idiotiska människor kan verkligen förpesta ens dag. Be om ursäkt kan man väl åtminstonde göra efteråt, snacka om förnedring. Jag hade ju inte gjort nåt fel på nåt sätt, men kände mig som någon som försökt "smyga" med på bussen utan att betala. Idiot, idiot, idiot!