Vad trött jag är på att känna mig "tvungen" att vilja vissa saker, känns bedrövligt att säga nej ärligt talat. Blir verkligen folk så sura, som man tror, om man säger att man inte vill, inte har någon lust etc? Speciellt tycker jag den värsta pressen är att man "ska" festa på helgen. Jag är sån som inte tycker att man måste festa jämt & ständigt bara för att dagen råkar heta fredag eller lördag, tycker det finns trevligare saker i livet än att heela tiden supa bort de få stackars hjärncellerna som är kvar.
Men tillbaka till saken, det händer ju ändå ibland att folk frågar om man ska med ut hit & dit. Alltid arbetar min hjärna på högvarv för att komma på en lögn, ja det är sant! Har jag ingen lust, varför då tvinga sig själv? Frågan är ju då varför jag känner att jag måste ljuga, det är ju lite av ett problem. Jag tror att folk ska tycka jag är tråkig, töntig & jag vet inte allt, men vad i helsike spelar det egentligen för roll om de tycker så då? Det är fan jag som ser ner på dem, tycker de att jag är mesig är de inte ett skvatt värda i mina ögon. De sjunker bara längre & längre ner & jag har som sagt inga problem med att va utan vissa människor.. Jag klarar mig bättre ensam än att behöva känna mig tvungen att hävda mig hela tiden & dessutom dra till med vita lögner. Nej, vad är det för kompisar man behöver göra så inför egentligen? Just det, de man inte känner sig trygg tillsammans med, de man inte kan va äkta tillsammans med..