Ibland blir jag bara så less på allting som har med livet att göra, just nu till exempel. Jag orkar inte lyssna på massa gnäll hela dagarna, idag fick jag dessutom höra att jag "förstör" och det kändes inte alls roligt faktiskt. Längtar tills jag får ett jobb så jag kan skaffa mig nåt eget, men jag känner mig så sjukt ensam hela tiden. Känner mig helt vilsen, borde vara glad. På fredag tar jag studenten, men det känns som att jag inte har nånting att se fram emot. Jag har inget jobb i sommar och ingen att luta mig mot. Inte den famn jag verkligen vill vara i, antar att det är det som är de allra jobbigaste just nu, försöker att inte tänka på det, men det är det ända som far genom mitt huvud hela tiden. Var iaf skönt att sticka till Santorini en vecka, men så fort man kommer hem slår allting emot en och jag blir tokig snart tror jag. Känns som att det inte är långt ifrån ett sammanbrott eller så.
Fattar inte varför allting måste gå emot mig hela jävla tiden, vad jag än ska göra. Jag lyckas inte med nåt. Varför går det så himla bra för vissa hela tiden? Kan inte hjälpa att störa mig, kan inte glädjas med dem. Jag kommer fan va olycklig och bitter hela jävla livet. Orkar inte ens försöka va positiv, varför skulle jag? Det går inge bättre för det och just nu har jag väldigt svårt att se något bra, man får bara skit hela tiden och kämpar mot ouppnåliga mål.
Försöker att leva enbart för dagen och inte tänka på framtiden men jag längtar efter en bra framtid med mycket lycka. Vart finns det?

Köpte stattbiljett + skål på borggårn idag. Eller jag hade glömt plånboken hemma så Emma la ut för mig så länge. Ska fråga om hennes kontonummer medan jag kommer ihåg nu. Måste även ge pengar till Erika och Tove, fan va mycket det blir. Gick ju åt cirka 3000 kronor i Grekland med.. Men den resan ångrar jag aldrig, vill tillbaka! Här hemma finns ingenting bra